Jag har upptäckt i Bibeln att Gud, i alla tider, sagt nåt till nån som handlat om framtiden men som sedan nån annan får se förverkligas långt senare. Oftast riktigt långt senare – som flera hundra år!

Jag tycker att det är imponerande av Gud att han har så stort förtroende för oss att han faktiskt tror att vi kommer komma ihåg hans löften i flera generationer. Men han har ju skapat oss så man får väl anta att han vet mer om vår förmåga än vad vi själva vet. 🙂

För min del känns det mer och mer viktigt att stoppa in mig själv i löftena. Att jag vågar tro på dem trots att jag i bakhuvudet vet att dem kanske inte kommer uppfyllas medan jag är i livet eller ens inom det närmaste seklet.

När jag tänker på hur Abraham fick ett löfte, och en uppmaning att gå, och sen inte hörde av Gud på typ 25 år så börjar jag fatta vad verklig tro egentligen är. Och hur min roll i Guds helhetsplan förmodligen är ganska liten.. (vilket är en lättnad egentligen!). Och mitt i allt som händer i världen ser vi hur trofast Gud är mot det löfte och förbund som han gjorde med Abraham för 3500 år sen, genom att han för tillbaka Abrahams folk, Israel till landet han lovat att de skulle få.

Jag tror att genom att ha rätt perspektiv på Guds löften kan man hitta vilan och friden i livet, att Gud har koll när det stormar, att jag i mitt liv kan ta det lugnt och göra det jag gör för Gud utan att bli stressad. Finna friden han ger genom sina löften.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *